Utvecklingen inom biodrivmedel sker idag mycket snabbt, och antalet råvaror som kan användas utökas. På samma sätt förbättras även odlings- och produktionstekniker så att den insatsenergi som behövs minskar, och bränslena blir allt mer klimat- och energieffektiva. Alla biodrivmedel som säljs i Sverige ska vara hållbara enligt lag (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.
Detta innebär att biodrivmedel ska:
Minska klimatpåverkan relativt till bensin eller diesel med 35 procent, detta krav kommer att öka gradvis fram till 2018 då klimatnyttan måste vara 60 procent.
Klimatutsläppen ska beräknas för hela drivmedlets livcykel från odling till användning, genom en livscykelanalys (LCA)
Samtliga svenska biodrivmedel som produceras idag har en klimatnytta som överstiger 60 procent.
Biodrivmedlen måste även kunna spåras tillbaka till den exakta plats där råvaran odlats eller om råvaran är ett avfall eller restprodukt, den plats där råvaran uppkom ex sopstationen eller massabruket.
Om odlingen av råvaran leder till förändrad markanvändning, exempelvis att skog omvandlas till åkermark, ska biodrivmedlet belastas med de eventuella markkolutsläpp som kan uppstå på grund av förändringen.
Råvaran får inte odlas om odlingen riskerar att påverka marker med hög biodiversitet och stora naturvärden.
De vanligaste biodrivmedlen idag är: Etanol, biodiesel, syntetisk diesel och biogas, men i framtiden kan vi även komma att vänja oss vid andra former som HVO eller DME. Idag finns det förnybara drivmedel inblandade i samtliga fossila drivmedel.
